Här sitter vi och döljer våra ansikten. Vi vill inte se, vi vill inte höra, vi vill inte veta. Ihopkrupna, dolda för världen. Världen den fina, den underliga och den i obalans. Men vi sitter tillsammans – det ger hopp. Det ger möjligheter. Det ger styrka.
Hur ska jag veta? Veta vilket nästa steg jag ska ta? När jag inte vill planera för livet är så oförutsägbart ibland. Man vinner och förlorar, nära och kära. Vinner dagar och förlorar dagar med varandra. Om jag sätter upp ett mål i livet, vad händer då? Då när det kanske inte uppfylls. Besvikelse, nya andra vinster som jag inte visste fanns, nya människor att lära känna. Jag både vill och inte vill…ha mål i livet.
,,,operan ”Stolhet och fördom” framförd av Norrlandsoperan. Det är inte många gånger jag gått på opera och det har varit olika upplevelser från en underbar musikupplevelse till skrikig tysk sång. Denna gång var det en berättelse som var känd och som roade mig och min dotter. Vissa sånger var uppryckande och vackra. Det blir fler operabesök…
,,,i Kiruna stadshus finns det en modell över staden. Staden som den såg ut innan flytten. Staden kommer flyttas på grund av gruvnäringen som ger oss i Sverige en inkomst. Här syns staden från ovan…
